Nu har jag varit och sett Sex in the city. Jag har inte följt serien slaviskt, men visst kände man igen allt. Jag kan säga att det rann många tårar under filmen, både när det var sorgligt, men framförallt när det var roligt. En scen var så hysteriskt rolig så när jag skulle skratta så fick jag kramp i magen och då fick jag inte fram ett ljud. Jag säger bara pryda Charlotte, så kanske ni som har sett filmen förstår vad jag menar
Nu blir det nog lite lugnt på bio-fronten, men Patrik 1,5 tror jag att jag kommer att se. Den har premiär om ca 1 månad.
Ha’t så bra allihopa